Båt, skrov och rigg
En bra bottenfärg förenklar livet för en långfärdsseglare. Tyvärr är det svårt att få tag i bra, läs giftig, färg hemma. Gör ändå ett försök, det kan lyckas och du har ett stort bekymmer mindre. Marinorna på Chagaramas, Trinidad, har ofta ett paketpris med torrsättning och fem dagar på land till ett överkomligt pris. De dagarna kan du roa dig med något mycket trevligare än att måla botten i 30 graders värme. Ett bra råd är att måla upp bottenfärgen en bit extra, ca 5-10 cm, så inte snobbranden blir hemvist för de pigga växter som finns här. Under överseglingen till Barbados växte 15 cm långa långhalsar långt upp på fribord akter ut eftersom båten sätter sig på häcken under segling.
Ankare är bland det viktigaste du har och dessutom ett stort och kärt samtalsämne. Vi hade ett 20 kg Bruce med kätting som huvudankare. Kanske i största laget men tryggt att veta att ”tar inte detta då tar inget”. Efter 30 m 8 mm kätting hade vi 50 m 18 mm lina och det var hanterbart. Om vi låg på mindre djup med bara kätting ute, hakade vi fast en lina sista biten till båten som var mer elastisk och inte överförde oljud från kättingen.
I aktern hade vi ett 10 kg Bruce som användes när vindriktningen på båten kontra dyningen inte stämde vilket hände då och då, med en besvärande pendling som följd. Det är bra om man markerar det aktre ankaret med en boj om det är trångt i bukten.
Dessutom hade vi ett stockankare ca 15 kg som reserv. Detta tog bra när botten var hård eller gräsbevuxen. På Beque köpte vi ett ”sandankare” typ Fortress som vi drog med runt Caribien innan jag sålde det, fortfarande som virgin.
Rostfritt stål, även syrafast, är inte rostfritt i detta tuffa klimat. De flesta beslag och annat av stål visar förr eller senare tecken på korrosion. Det finns ett otal medel att ”tvätta” bort rosten med. Oftast ingår syra som betar bort rostfärgen. Det visar sig att rostfärgen kan komma tillbaka fortare efter en sådan behandling. Var försiktig med undermedel och om du använder det, spola rikligt med vatten och lägg på ett lager vax när det torkat. I annat fall fungerar Autosol och vax utmärkt, men det är lite jobbigare.
Det är en ständig kamp mot korrosion och de största bovarna är spaltkorrosion och korrosion mellan olika material. Skruvar du i en rostfri skruv i aluminium har du skapat ett litet elektriskt batteri med saltvatten som elektrolyt. Detta kommer att ge dig bekymmer efter en tid. Aluminium ligger lägre i skalan och kommer på sikt att pulvriseras runt skruven. Du kan undvika sådan korrosion genom att isolera mellan skruv och gods med fett eller, ännu bättre, teflonfett.
Spaltkorrosion får du när ex. två plåtar ligger mot varandra. Ett fenomen som ofta blir vid svetsfogar som inte är heltäckande eller vid skruvförband, mellan plåt och skruvskalle.
Vi hade inga fasta steg i masten. Bra att ha eftersom du gärna vill inspektera riggen ofta. Man får oftast ett ryck när grannbåten visar hur många stag som gett sig under senaste seglingen.
Det finns mer än riggen som är intressant att nå och det är klart bekvämare att gå upp än bli hissad när det är dags att byta lampor etc.
Ett tips om du har fasta steg är att dra en tråd i yttre delen hela vägen. Detta motverkar att stegen fångar upp lösa fall och segel.
Stående rigg tycker man inte skall vara till större besvär om den är ganska ny. Faktum är att detta var ett av de vanligaste felen på båtarna. I vår närhet hade vi flera båtar med brustna kardeler, mest bakre undervant på mastheadriggar, som gav sig vid terminalen. Det verkar som pressningen påbörjar en ”knipsning” av wiren som sedan fullbordas då riggen får pumpa med revad stor några dygn. Vi trodde att vi klarat oss utan problem men vid genomgång av riggen efter hemkomsten upptäcktes att även Cayenne hade en kadel som släppt i ett bakre undervant.
Om man skall ha toggles eller inte i en stum rigg kan diskuteras och får avgöras från fall till fall. Lyssna på din riggare vad han tycker. Kanske det är bättre att satsa på en knippa förlängda och monterbara terminaler så du kan göra nödiga reparationer om så behövs. StaLock har en färdig reservsats, svindyr men bra att ha.
Ha extra offeranoder med hemifrån som du vet passar, om du skall byta utan större bekymmer. Du får vara beredd att göra bytet med båten i vattnet och med snorkel och goda lungor som hjälp.
Vindroder är ett ovärderligt hjälpmedel vid längre seglingar. Utan det återstår bara elektriska styrautomater av olika slag och kvalitet. Här får man gå upp högt i pris och välja ett betydligt kraftfullare än vad som rekommenderas. Det ligger många automater på botten som förbannade seglare kastat i.
Något alternativ finns inte. Det går åt en stor och mycket stark och villig besättning för att driva en båt i flera veckor med handstyrning.
Seglen bör inte vara allt för extrema i utformning eller material. Vanlig dacron är slitstarkt och tål mycke stryk. Reservsegel är skrymmande men bör få sin plats för att ta till när det behövs. Vi noterade aldrig någon ”billig” segelmakare som kunde vara värt besväret att klä om båten. På Cayenne hade vi stor och genua på rulle, samt en stormfock litsad på ett inre förstag, färdigt att hissas. Vi seglade ner till Karibien på gamla segel och bytte till fräscha inför hemresan där vi kunde förvänta oss mer motig vind.
Ankare är bland det viktigaste du har och dessutom ett stort och kärt samtalsämne. Vi hade ett 20 kg Bruce med kätting som huvudankare. Kanske i största laget men tryggt att veta att ”tar inte detta då tar inget”. Efter 30 m 8 mm kätting hade vi 50 m 18 mm lina och det var hanterbart. Om vi låg på mindre djup med bara kätting ute, hakade vi fast en lina sista biten till båten som var mer elastisk och inte överförde oljud från kättingen.
I aktern hade vi ett 10 kg Bruce som användes när vindriktningen på båten kontra dyningen inte stämde vilket hände då och då, med en besvärande pendling som följd. Det är bra om man markerar det aktre ankaret med en boj om det är trångt i bukten.
Dessutom hade vi ett stockankare ca 15 kg som reserv. Detta tog bra när botten var hård eller gräsbevuxen. På Beque köpte vi ett ”sandankare” typ Fortress som vi drog med runt Caribien innan jag sålde det, fortfarande som virgin.
Rostfritt stål, även syrafast, är inte rostfritt i detta tuffa klimat. De flesta beslag och annat av stål visar förr eller senare tecken på korrosion. Det finns ett otal medel att ”tvätta” bort rosten med. Oftast ingår syra som betar bort rostfärgen. Det visar sig att rostfärgen kan komma tillbaka fortare efter en sådan behandling. Var försiktig med undermedel och om du använder det, spola rikligt med vatten och lägg på ett lager vax när det torkat. I annat fall fungerar Autosol och vax utmärkt, men det är lite jobbigare.
Det är en ständig kamp mot korrosion och de största bovarna är spaltkorrosion och korrosion mellan olika material. Skruvar du i en rostfri skruv i aluminium har du skapat ett litet elektriskt batteri med saltvatten som elektrolyt. Detta kommer att ge dig bekymmer efter en tid. Aluminium ligger lägre i skalan och kommer på sikt att pulvriseras runt skruven. Du kan undvika sådan korrosion genom att isolera mellan skruv och gods med fett eller, ännu bättre, teflonfett.
Spaltkorrosion får du när ex. två plåtar ligger mot varandra. Ett fenomen som ofta blir vid svetsfogar som inte är heltäckande eller vid skruvförband, mellan plåt och skruvskalle.
Vi hade inga fasta steg i masten. Bra att ha eftersom du gärna vill inspektera riggen ofta. Man får oftast ett ryck när grannbåten visar hur många stag som gett sig under senaste seglingen.
Det finns mer än riggen som är intressant att nå och det är klart bekvämare att gå upp än bli hissad när det är dags att byta lampor etc.
Ett tips om du har fasta steg är att dra en tråd i yttre delen hela vägen. Detta motverkar att stegen fångar upp lösa fall och segel.
Stående rigg tycker man inte skall vara till större besvär om den är ganska ny. Faktum är att detta var ett av de vanligaste felen på båtarna. I vår närhet hade vi flera båtar med brustna kardeler, mest bakre undervant på mastheadriggar, som gav sig vid terminalen. Det verkar som pressningen påbörjar en ”knipsning” av wiren som sedan fullbordas då riggen får pumpa med revad stor några dygn. Vi trodde att vi klarat oss utan problem men vid genomgång av riggen efter hemkomsten upptäcktes att även Cayenne hade en kadel som släppt i ett bakre undervant.
Om man skall ha toggles eller inte i en stum rigg kan diskuteras och får avgöras från fall till fall. Lyssna på din riggare vad han tycker. Kanske det är bättre att satsa på en knippa förlängda och monterbara terminaler så du kan göra nödiga reparationer om så behövs. StaLock har en färdig reservsats, svindyr men bra att ha.
Ha extra offeranoder med hemifrån som du vet passar, om du skall byta utan större bekymmer. Du får vara beredd att göra bytet med båten i vattnet och med snorkel och goda lungor som hjälp.
Vindroder är ett ovärderligt hjälpmedel vid längre seglingar. Utan det återstår bara elektriska styrautomater av olika slag och kvalitet. Här får man gå upp högt i pris och välja ett betydligt kraftfullare än vad som rekommenderas. Det ligger många automater på botten som förbannade seglare kastat i.
Något alternativ finns inte. Det går åt en stor och mycket stark och villig besättning för att driva en båt i flera veckor med handstyrning.
Seglen bör inte vara allt för extrema i utformning eller material. Vanlig dacron är slitstarkt och tål mycke stryk. Reservsegel är skrymmande men bör få sin plats för att ta till när det behövs. Vi noterade aldrig någon ”billig” segelmakare som kunde vara värt besväret att klä om båten. På Cayenne hade vi stor och genua på rulle, samt en stormfock litsad på ett inre förstag, färdigt att hissas. Vi seglade ner till Karibien på gamla segel och bytte till fräscha inför hemresan där vi kunde förvänta oss mer motig vind.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home