Navigationshjälpmedel
Numer har alla båtar minst en GPS-navigator ombord. Med denna, sjökortskopior, sunt förnuft och bra pilotböcker klarar man navigeringen för det mesta.
GPS-navigatorn är nu så säker den kan bli, tekniskt sett. Det lär ändå dröja innan man krossar Atlanten med bara den som säkerhet. Vad som kan hända vet jag inte men som säkerhet får sextanten och läroboken följa med ännu en tid. Fabrikat och utförande har nog ingen betydelse, se bara till att du har en bra och ostörd antenn. Annars kan det gå som för oss en bit ut på atlanten, navigatorn slocknade flera gånger. Detta fel kom aldrig tillbaka sedan den rätta antennen installerats.
Sjökort är en stor kostnad men går det alldeles utmärkt att spara pengar, stora pengar, genom att låna kort och göra kopior i svart/vitt. Ett bra tips är att färga in landkonturer så de skiljer sig från vattnet där du är. Vid snabba lägen kan det ta lite tid för ögat att finna den linje som markerar kusten.
Det har inte så stor betydelse om sjökorten är några år. Svårigheterna dyker upp om fyrkaraktärer ändras eller hamnanläggningar byggs ut. Ett annat problem är hur sjökortens kartdatum stämmer med GPS-navigatorn. Här får man se upp och inte navigera för snävt.
Det är bättre att lägga pengarna på bra och aktuella pilotböcker. Vi kan rekommendera följande som vi använde flitigt:
The Atlantic Crossing Guide RCC Pilotage Foundation
Crusing Association Handbook (Europa) Cruising Association
World Crusing Routes Jimmy Cornell
Atlantic Spain and Portugal RCC Pilotage Foundation
Atlantic Islands RCC Pilotage Foundation
Crusing Guide to the Windward Islands Chris Doyle
Crusing Guide to the Leeward Islands Chris Doyle
Crusing Guide ta Trinidad & Tobago Chris Doyle
Crusing Guide to Venezuela and Bonaire Chris Doyle
Dessutom hade vi mycke glädje av dessa Guideböcker:
Crusing in Tropical Vaters and Coral Alan Lucas (praktiska tips)
Estern Caribbean Lonly Planet (turism)
The nature of the Islands Virginia Barlow (vad händer i naturen)
Fishes of the Caribbean Reefs Ian F Took (vad finns i vattnet)
Trinidad & Tobago Recipies Naparima Girls High Scool
(Caribbian Cooking, mycke trevligt)
Samt en packe reseguider för olika länder och platser.
Ett bra råd är att köpa pilotböckerna i England där de är betydligt billigare och du får den senaste utgåvan. De ges ut var 3:e år och kan då ha ganska stora förändringar.
Vindroder är ett måste. Autopilot i all ära men det finns för mycke som kan gå sönder, och de gör det, förr eller senare.
Vårt Sailomat 536, fungerade till 100% och vi frågade oss många gånger hur det hade gått utan det. Lite irriterande var det att vi måste gå upp på akterdäck varje gång kursen behövde justeras. Vi såg det mest som en säkerhetsrisk vid tufft väder att stå där bak i väntan på resultatet av gjorda ändringar.
Vi hade även en äldre Autohelm 3000 som användes vid motorgång och den fungerade utan anmärkning.
Totalt hade vi ca 2.600 timmar på väg. Gissningsvis styrde vi själva 10% av tiden. Återstår ca 2.300 timmar då vi kunde ägna oss åt trevligare sysselsättning än att sitta bakom ratten.
VHF-radio är ett måste. Utan den är du isolerad från din omgivning. Det är ok med en enkel apparat bara den är riktigt installerad. Lägg pengarna på antenn, (i masttoppen) och kabel av hög kvalitet med lödda anslutningar över däck. Jag var själv fundersam om antennen skulle sitta på masten eftersom det är vid ett masthaveri som radion verkligen behövs. Detta löstes med en reservantenn som kan hissas var som helst. Och tänk så mycke glädje vi haft av en radio med bra räckvidd.
Navtex är en mottagare som tar emot väder-, varnings-, navigations- och nödmeddelanden mm. Den fungerar upp till 300 nm ut från kusten, oftast mer. Den tog sporadiskt emot meddelanden även ute på atlanten.
Den skall varna för svåra väder och andra störningar som flytande föremål i vattnet, flott- och skjutövningar, släckta eller flyttade fyrar och annat otyg.
Nackdelen är att det är svårt att selektera de områden man är intresserad av, annars blir det mycke läsa eftersom rapporterna uppdateras flera gånger per dygn.
Väderrapporter kan man ta in på en enkel sk världsradio bl a från BBC som är det bästa och tillförlitligt. Det är bra om man kan spela in rapporten eftersom de sänds ibland på svåra tider och har ett högt tempo.
Du kan också ta ner väderfax med radion och via ett modem få upp det på din dataskärm. Vi hade allt klart för att kunna ta emot detta när vår dator uppgav sin sista suck.
Annars är vädret, som i england, ett kärt samtalsämne bland seglare så är man med i snacket så kan man få en ganska klar bild över rådande situation på den plats du är.
Man oroar sig i onödan för tidvattennavigering. Det var inga större problem att få det att verka till vår egen fördel. Det finns på de flesta platser i England lokala tabeller till en liten kostnad eller gratis. Har man väl kommit in i systemet lär man sig snart hur det fungerar. Avgångstiderna kan ibland bli lite udda om man skall utnyttja medströmmen, och de lokala seglarna delar gärna med sig av sina erfarenheter.
Radar hade många gånger en hög prioritet på inköpslistan, men vi klarade oss utan detta hjälpmedel. Nästa resa skall den vara med, främst av säkerhetsskäl. Under gång i dimma är det en trygghet att kunna se andra fartyg och kustlinjer.
GPS-navigatorn är nu så säker den kan bli, tekniskt sett. Det lär ändå dröja innan man krossar Atlanten med bara den som säkerhet. Vad som kan hända vet jag inte men som säkerhet får sextanten och läroboken följa med ännu en tid. Fabrikat och utförande har nog ingen betydelse, se bara till att du har en bra och ostörd antenn. Annars kan det gå som för oss en bit ut på atlanten, navigatorn slocknade flera gånger. Detta fel kom aldrig tillbaka sedan den rätta antennen installerats.
Sjökort är en stor kostnad men går det alldeles utmärkt att spara pengar, stora pengar, genom att låna kort och göra kopior i svart/vitt. Ett bra tips är att färga in landkonturer så de skiljer sig från vattnet där du är. Vid snabba lägen kan det ta lite tid för ögat att finna den linje som markerar kusten.
Det har inte så stor betydelse om sjökorten är några år. Svårigheterna dyker upp om fyrkaraktärer ändras eller hamnanläggningar byggs ut. Ett annat problem är hur sjökortens kartdatum stämmer med GPS-navigatorn. Här får man se upp och inte navigera för snävt.
Det är bättre att lägga pengarna på bra och aktuella pilotböcker. Vi kan rekommendera följande som vi använde flitigt:
The Atlantic Crossing Guide RCC Pilotage Foundation
Crusing Association Handbook (Europa) Cruising Association
World Crusing Routes Jimmy Cornell
Atlantic Spain and Portugal RCC Pilotage Foundation
Atlantic Islands RCC Pilotage Foundation
Crusing Guide to the Windward Islands Chris Doyle
Crusing Guide to the Leeward Islands Chris Doyle
Crusing Guide ta Trinidad & Tobago Chris Doyle
Crusing Guide to Venezuela and Bonaire Chris Doyle
Dessutom hade vi mycke glädje av dessa Guideböcker:
Crusing in Tropical Vaters and Coral Alan Lucas (praktiska tips)
Estern Caribbean Lonly Planet (turism)
The nature of the Islands Virginia Barlow (vad händer i naturen)
Fishes of the Caribbean Reefs Ian F Took (vad finns i vattnet)
Trinidad & Tobago Recipies Naparima Girls High Scool
(Caribbian Cooking, mycke trevligt)
Samt en packe reseguider för olika länder och platser.
Ett bra råd är att köpa pilotböckerna i England där de är betydligt billigare och du får den senaste utgåvan. De ges ut var 3:e år och kan då ha ganska stora förändringar.
Vindroder är ett måste. Autopilot i all ära men det finns för mycke som kan gå sönder, och de gör det, förr eller senare.
Vårt Sailomat 536, fungerade till 100% och vi frågade oss många gånger hur det hade gått utan det. Lite irriterande var det att vi måste gå upp på akterdäck varje gång kursen behövde justeras. Vi såg det mest som en säkerhetsrisk vid tufft väder att stå där bak i väntan på resultatet av gjorda ändringar.
Vi hade även en äldre Autohelm 3000 som användes vid motorgång och den fungerade utan anmärkning.
Totalt hade vi ca 2.600 timmar på väg. Gissningsvis styrde vi själva 10% av tiden. Återstår ca 2.300 timmar då vi kunde ägna oss åt trevligare sysselsättning än att sitta bakom ratten.
VHF-radio är ett måste. Utan den är du isolerad från din omgivning. Det är ok med en enkel apparat bara den är riktigt installerad. Lägg pengarna på antenn, (i masttoppen) och kabel av hög kvalitet med lödda anslutningar över däck. Jag var själv fundersam om antennen skulle sitta på masten eftersom det är vid ett masthaveri som radion verkligen behövs. Detta löstes med en reservantenn som kan hissas var som helst. Och tänk så mycke glädje vi haft av en radio med bra räckvidd.
Navtex är en mottagare som tar emot väder-, varnings-, navigations- och nödmeddelanden mm. Den fungerar upp till 300 nm ut från kusten, oftast mer. Den tog sporadiskt emot meddelanden även ute på atlanten.
Den skall varna för svåra väder och andra störningar som flytande föremål i vattnet, flott- och skjutövningar, släckta eller flyttade fyrar och annat otyg.
Nackdelen är att det är svårt att selektera de områden man är intresserad av, annars blir det mycke läsa eftersom rapporterna uppdateras flera gånger per dygn.
Väderrapporter kan man ta in på en enkel sk världsradio bl a från BBC som är det bästa och tillförlitligt. Det är bra om man kan spela in rapporten eftersom de sänds ibland på svåra tider och har ett högt tempo.
Du kan också ta ner väderfax med radion och via ett modem få upp det på din dataskärm. Vi hade allt klart för att kunna ta emot detta när vår dator uppgav sin sista suck.
Annars är vädret, som i england, ett kärt samtalsämne bland seglare så är man med i snacket så kan man få en ganska klar bild över rådande situation på den plats du är.
Man oroar sig i onödan för tidvattennavigering. Det var inga större problem att få det att verka till vår egen fördel. Det finns på de flesta platser i England lokala tabeller till en liten kostnad eller gratis. Har man väl kommit in i systemet lär man sig snart hur det fungerar. Avgångstiderna kan ibland bli lite udda om man skall utnyttja medströmmen, och de lokala seglarna delar gärna med sig av sina erfarenheter.
Radar hade många gånger en hög prioritet på inköpslistan, men vi klarade oss utan detta hjälpmedel. Nästa resa skall den vara med, främst av säkerhetsskäl. Under gång i dimma är det en trygghet att kunna se andra fartyg och kustlinjer.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home