Monday, June 26, 2006

Sjukvård och apoteksvaror

Sjösjuka är det värsta gissel som kan hemsöka en seglare. Det finns mycket forskat, sagt och skrivet om detta men det är bara i generella termer eftersom eländet är individuellt och inte följer givna regler. Det finns några tips som är värda att prova innan man ger upp.

· Gå inte till sjöss med baksmälla
· Möt grov sjö med magen behagligt fylld med något bastant, stuvning med potatis, pasta, eller liknande
· Se till att du inte blir kall. Det är bättre att vara för varmt klädd och skala av sig efter hand. Ha en tröja lätt tillgänglig.
· Bli inte uttröttad. Gör vad du måste, vila sedan där du har det mest konfortabelt.
· Byt av rorsman och styr en stund. Den som styr blir sällan sjuk.
· Om man kan ska man äta, även sedan man blivit sjuk, i vart fall lite knäckebröd eller kex och då och då dricka lite söt kolsyrad dryck. Ett par klunkar öl är förvånansvärt bra ibland, det är kolsyran som gör susen. Lite jummen eller varm sportdryck är också bra.
· Det finns ett stort antal sjösjukepiller, både fria och receptbelagda. Här får man prova sig fram eftersom effekten varierar från fall till fall. Det är bra att prova sig fram och helst medicinera i god tid före avfärd. Detta gäller främst sk plåstermedicin som kräver applicering ca 6 timmar före du utsätts för sjögång.
· Som en sista utväg får man gå under däck och lägga sig där det är lugnast rörelser i båten, oftast på durken mitt i båten. Annars i fören, om båten har vinden in från aktern eller tvärt om.

Tandvård skall man absolut göra innan avresan för det kan bli problem, trodde vi. Eira gjorde det som inte får hända, bet av en tand. Vi blev rekommenderade en tandläkare i Port of Spain på Trinidad som fixade detta hur fint som helst och till en ringa kostnad. När det gäller sådana ärenden har hjälpsamheten inga gränser. Lokalt folk som fick reda på vårt problem ringde och ordnade tid och vägbeskrivning osv. Små reparationer och lagningar är det inga problem att ordna, större är bäst att vänta med tills du är hemma igen, om det går.
Vi hade en kompis som gjorde om en brygga på Teneriffa som sedan plågade honom så länge vi hade sällskap, så man bör vara så försiktig som det går.

Vaccinering är en ganska enkel procedur inför en färd som denna. Vi hade skydd för stelkramp, difteri och gulsot. På öarna utanför Venezuela behövs inget extra skydd.
I inlandet finns risk att utsättas för malariamygg så där behövs skydd både med nät och tabletter. Det rekommenderades även skydd för Gula febern. Det sistnämnda ordnade vi i Port of Spain på Trinidad. Vår förvåning var stor när de efter mycken möda att skaffa fram vaccin osv meddelade att sjukvården var helt fri. Det fanns emellertid en ”sparbössa” placerad högt uppe på ett skåp där man kunde visa sin tacksamhet. Profylaxtabletter mot malaria hade vi då redan köpt på apotek för dyra pengar.

Medicin till vårt skeppsapotek ordnade vi genom bekanta läkare som kände oss personligen och som kunde tänka sig vad vi behövde, kompletterat med tips vi fått från andra håll. Det är mest med receptbelagda mediciner man behöver råd och hjälp från kunnigt håll.
Under resan hade vi en FASS-katalog till hjälp om skulle vi behövde komplettera vårt förråd. Det lilla vi köpte som komplement visade att medicin är betydligt billigare utomlands och dessutom oftast recept­fritt. Tursamt nog behövde vi bara bota en envis urinvägsinfektion ombord och en lunginflammation som fixades på sjukhus i Fort-de-France på Martinique.

Här en förteckning på de mediciner vi hade i vårt apotek:
Den har inget anspråk på att vara heltäckande men det kan vara något att utgå ifrån.
Styrka och dosering måste din läkare avgöra likaså om preparatet är lämpligt för dig.

Husapotek för Cayenne under segling 1999-2000

Receptförskriven antibiotika och övrig medicin.
· Betapred Tabl Engångsdos vid kraftig allergisk reaktion. Utröres i vatten. Ett kraftigt verkande kortisonpreparat som hämmar inflammation och allergiska besvär. Lindrar symtom ex vid astma, allergiska tillstånd, ormbett, svåra insektsbett och vid falsk krupp.
· Calciopen 1 gr Vanlig penicilin. 1x2 vid halsfluss, hudinfektioner. 2x2 vid öroninflam-
mationer och bihåleinfektioner.
· Cloromycetin 1 mg. Ögonsalva. Infektion med var, skavningskänsla. Ca 1 cm i ögat 5-6 ggr/dag. Fortsätt 2 dagar efter symtomfrihet.
· Distalgesil Smärtstillande. 2x3 max 8/dygn. Ej tillsammans med alkohol. (Risk för andningspåverkan.
· Fucidin 2% Lätta o medelsvåra hudinfektioner. Smörjes 2 ggr/dag på inf sår i ca 1 vecka. Antibioticum för lokalt bruk med bakteriedödande effekt. Akta ögonen.
· Emla Kräm. Bedövande vid ytkirurgiska ingrepp. Bred ut Emla i ett tjockt lager på området som skall bedövas. Applikattiden är minst 1 tim, vid större ingrepp 2 tim. Bedövning varar i minst 1 tim efter att täckförbandet tagits bort.
· Imodium 2 mg, Mot akut diarré. Börja med 2 tabl. Därefter 1 tabl efter varje diarré. Det bör dock gå 2-3 tim mellan varje dos. Max dos 8 tabl/dygn.
· Kåvepenin 1 g Vid bihåleinfektion, 2 tabl 2 ggr/dag. Halsinfektion 1 tabl 2 ggr/dag.
· Lexinor 400 mg Vid urinvägsinfektion. 1 tabl 2 ggr/dag.
· Lexinor 200 mg Vid diarré. 1 tabl 2 ggr/dag. Vid prostatainflammation, 2 tabl 2 ggr/dag.
· Locoid Kräm. Medelstark kortison. Påstrykes tunt 1-2 ggr/dag. Vid eksem eller allergisk hudreaktion. Motverkar inflammation, klådstillande effekt. Även vid inflammation i hörselgång.
· Loperamid Kapslar Bra mot diarré. 1 kapsel 1-3 ggr/dag vid diarré.
· Lergigan Comp Tabl Mot sjösjuka. 1 tabl 1-2 ggr/dag vid sjösjuka.
· Pevaryl 1% Kräm. Mot svampinfektion i huden. Smörjes 2 ggr/dag, oavsett typ av infektion eller plats.
· Rinexin 50 mg Mot allergiska besvär i näsan, slämhinneavsvällande även vid hösnuva. 1 tabl morgon och kväll.
· Scopoderm Plåster. Mot sjösjuka. Appliceras 6 timmar före behovet uppträder, sitter i 72 tim. Hygien, få ej i ögonen. Kan ge trötthet.
· Suturer Nål tråd. Sy ihop större sår, i nödfall.
· Sårplåster Plåster. Dra ihop sårkanter vid mindre skärskador.
· Tavegyl 1 mg. Vid all reaktion. 1 tabl 2 ggr/dag (kan ökas till max 6/dygnvid uttalade besvär), men man blir trött. Ex nässelutslag, hösnuva, insektsbett och andra typer av klåda. Ej tillsammans med alkohol.
· Zyrlex Allergier. 1 tabl/dag vid allergiska besvär.

Övrig utrustning (förbandslåda)
· Första förband
· Plåster
· Gasbinda
· Sårrengöringsmedel
· Sterila sårplattor
· Elastisk binda vid stukningar
· Fixeringsmateriel, vid stukning och brott
· Näsdroppar
· Huvudvärkstabletter
· Sax, kniv, säkerhetsnålar
· Gummihanskar
· MM MM
Detta packar du lämpligen i en väska som du placerar torrt och lätt åtkomligt. Bra är att skilja medicin- och förbandslåda i olika väskor.



Överkursen för medicinfrejk fritt översatt från Bill o Laurel Cooper som långseglar resten av livet. Mycket är en upprepning av ovanstående men kan fungera som idekälla vid komponering av eget apotek. Preparat markerat med (0) har inte kommit till användning de senaste 10 åren.
Här är inte preparat od namngivna då detta bör göras av någon kunnig som kan avgöra vad som passar just dig/er.

Medicinskåpets innehåll:
Medel mot chock och allvarlig reaktion på medicin
Två sorters antibiotika med brett användningsområde
Medel mot huvudvärk och lättare förkylning
Medel mot kramper i magen (0)
En drog mot trötthet att ta i en nödsituation (0)
En drog mot allergiska reaktioner (0)
Medel mot svårare huvudvärk och förkylning
Medel vid matsmältningsbesvär
Medel mot svampinfektioner
Vattenreningstabletter
Medel mot svåra allergireaktioner, chock och gift (0)
Lugnande medel för att kunna sova i svåra stormar?
Ett mycket kraftigt lugnande medel (0)
Medel mot för mycke magsyra (0)
Medel mot diarré
Medel mor mycket svårartad diarré (0)
En drog att ta, då man varit nära att drunkna i saltvatten (0) ?
Multivitamintabletter
Sömnpiller (0)
Medel mot tandvärk
Penicillin (0)
Ett alternativ till ovan, för den som inte tål penicillin
Ett narkotiskt, smärtstillande medel (0)
Flera olika sjösjukepiller
Ett milt lugnande medel som även motverkar sjösjuka
Laxermedel
Lokalbedövningsmedel (0)
Stelkrampsvaccin
Ett kraftigt smärtstillande medel
Medel mot uttorkning (0)
Medel mot värk i muskler och skelett (0)
Malariaprofylax och motmedel vid inträffad smitta

Förbandslåda 1
Medel mot brännskador
Bakteriedödande salva för öppna sår
Salva för lindriga hudutslag och solsveda
Liniment att massera in vid stukningar, vrikningar och muskelsmärtor
Bakteriedödande salva för brännskador
Ögonsalva
Antiseptisk vätska för småsår
Självhäftande gasbinda
Små plåster
Elastisk binda i olika bredder
Stödbandage
Bomull
Sterila kompresser i olika storlekar
En rulle kirurgtejp
Ögonbad (0)
Injektionssprutor för engångsbruk (0)
Säkerhetsnålar
Sax och pincett, avsedda endast till sårvård
Febertermometer
Salva mot insektsbett och brännskador från maneter


Förbandslåda 2
Färdiga suturer, redan fästade i nålen (0)
Sterila kompresser för brännskador (0)
Sprej mot brännskador, kan förvaras nära spisen (0)
Sterila plastbandage för brännskador
Engångsskalpeller (0)
Antibiotiskt pulver för öppna sår
Bomullstoppar
Tandlagningsmedel för tillfälliga fyllningar (0)
Kemisk isblåsa av engångstyp, skakas väl innan användning. För elaka svullnader och bulor
Engångslavemang
En ändtarmstermometer för att undersöka ev nedkylning
En tolvvolts elektrisk filt
Fluorescerande färgämne för att undersöka hornhinnan
Verktyg att öppna luftvägarna med före upplivningsförsök

Nöd- och säkerhetsutrustning

Nödutrustning är ju inget särskilt kul att tänka på, men tyvärr nödvändigt. Om inte annat för att man skall känna sig lugn i vetskap att man gjort allt man kan för att lindra en ev nödsituation.
Det värsta som kan hända är ju att man av någon anledning måste lämna båten. Därför skall man sätta sig in i den situationen och förbereda en handlingsplan för denna händelse.
Det kan finnas många olika anledningar varför man måste lämna båten och de har säkert det gemensamt, att vid tillfället råder kaos. Även om det är katastrof så har du oftast ganska bra med tid, bara du vet vad du skall göra.
Förutom en bra livflotte behövs proviant och vatten samt navigations- och kommunikationsmedel. En uppblåsbar dinge kan vara ett bra komplement, finns den på däck, kasta i den och förbind med flotten. Packad fungerar den som drivankare, uppblåst ett bra komplement till flotten. Glöm inte pumpen.
I flotten fanns nödraketer av olika slag (som vi aldrig sett).
Dessutom hade vi en stor (offshoresats) med nödraketer och vattenpolvor som var hopbundna och färdiga att hiva i samt en nödburk.
Med bra flotte menas en tillräckligt stor, (6 man) och att den har dubbelbotten som isolerar mot vattnet, är säkrare mot läckage och samtidigt ger stadga och bekvämlighet.
Erfarenheter visar att man aldrig kan få med nog med utrustning i flotten, även om det är genomblött kan det komma till nytta. Detta gäller främst mat i alla former, varma kläder, vatten, sängkläder od.

Cayennes nödburk innehöll följande.
· Frystorkad mat
· Stor plastsäck
· Plastkassar
· Energidryck
· Godis
· Kniv, (multiverktyg)
· Fiskedon, krafriga grejer med wiretafs och olika drag samt huggkrok
· Spegel för signalering
· Ficklampa med blixtljus, + batterier
· GPS-navigator
· Handburen VHF + extra batterier
· Kompass och klocka
· Batterier
· Snöre
· Sytillbehör
· Sjukvårdsartiklar som:
Antiseptisk salva för mindre skråmor och saltvattensår eftersom man kommer att vara indränkt med vatten under hela vistelsen i flotten
Plåster
Värmefilt
Första förband
Stödförband
Sjösjukepiller
Starka värktabletter
Satur
Med på listan fanns även skrymmande prylar som mistlur, harpungevär, kikare, tamp, hink, cellplast, handduk, mm mm. Om möjligt även snurra och bensin.
Vår watermaker (inklusive mekanisk pumpstång) var förberedd att ta med i livflotten.

Framtida önskemål som kommit fram under hand bl.a gm Bill Cooper
Första panikväskan:
Glas eller muggar
Extra nödbloss och facklor
200 multivitamintabletter
Ett halvt kilo sötsaker
En flaska antiseptisk lösning
En tub antibiotisk salva
100 tetracyklintabletter
Solskyddssalva
Tvättsvamp
Två små handdukar
Två rymdfiltar
Harpungevär eller spjut (ev enbart spets)
Sjökort i miniformat (Inplastade)
En soldriven destillationsapparat, (se watermaker)

Andra panikväskan:
Uppblåsbara kuddar
Vanliga filtar
Ylletröjor
Tre kvadratmeter segelduk, eller ännu bättre, en lättviktspresenning
Ljus, tändstickor i tät burk
En liten tratt
Mer godis
Mer vatten
Konservburkar och öppnare
Solglasögon
En hink

Erfarenheter från Steven Callahan som klarade 76 dygn på flotten i Atlanten (bokens titel, Överleva)

Steven var soloseglare mot Caribien och blev sänkt några dagar ut från Canarieöarna. Turligt nog var han ovanligt väl förberedd för situationen. Detta bidrog till att han klarade 76 dygn och överlevde.
I flottens utrustningssäck fanns:
Tre liter vatten i plastburkar, bra att ha senare
Två korta paddlar (delbara)
Två fallskärmsljus, tre rödljus, tre facklor med orangefärjat ljus
Två svampar
Två destillationsapparater som drivs av solvärmen (kan ev hittas på surpluslager i USA)
Konservöppnare, medicinkopp och sjösjukepiller
En förbandslåda som måste hållas torr
Ett hopvikbart handfat
En 30 meters kastlina av polypropen
Vattentätt var packat nödsjökort, kompass, transportör, penna, papper, och radergummi och naturligtvis klocka
Reparationssats för flotten, lim, gummilappar och koniska pluggar för mindre hål
Fiskeredskap bestående av 15 m lina och krok av medelstorlek

I en extra nödsäck fanns packat:
En plastlåda med pennor, små block med papper, plastspeglar, gradskiva, slidkniv, rostfria köksredskap, segelgarn, krokar, grov fisklina, 1 mm wire som tafs, 4,5 mm lina, två kemiska facklor, boken Sea Survival av Dougal Robertson. Krav på torr packning.
Rymdfilt med aluminiumfolie.
Plastpåsar
Ytterligare en soldriven destillationsapparat, (se watermaker med mekanisk pumpstång)
Några pluggar av trä mod större för lagning av hål i flotten
Ännu en 30 meters kastlina
Diverse schacklar och prylar av rostfritt stål
En uppsättning linor, 30 meter 3 mm, 30 meter 6,5 mm, plus den 9 mm linan som hör till livbojen som kan användas som drivankare
Nödsändare, IPIRB, (som bör förvaras på annat ställe för att säkert komma med när man lämnar fartyget
En pistol med tolv röda fallskärmsljus, tre röda facklor, två orangefärgade rökfacklor, tre röda handbloss, och ett vitt handbloss
En liter vatten i plastburk
3 mm plywoodskiva att användas som skärbräda vid tillredning av fisk
En påse mat: russin, corned biff, frystorkad mat
Ett kort harpungevär med gummicord
En blinkande ficklampa med extra batterier
Utöver detta lyckades Steven bärga ett styck av ett cellplastunderlägg och ett kvarts kilo kål, ett stycke av storseglet, livbojen med Danboy, en sovsäck och en slidkniv (måste vara skyddad för att inte skada flotten eller sig själv vilket kan få förödande konsekvenser)


Vi hade ingen IPIRB som kan vara en bra livförsäkring om katastrofen är ett faktum. Den sänder till passerande satelliter båtnamn och position samt vad som hänt. Den skall man se till att få med i livflotten.
Det finns enklare typ av nödsändare som sänder på flygets nödfrekvens 121,5 Mhz som alla flygplan har ständig lyssning på. Detta är lika osäkert som att lita på att handelsfartyg har ”ständig utkik” vare sig visuellt eller radar.
Sedan är det bara att vänta och se om det är någon räddning på gång.
När vi låg på Tobago letade man i viken där vi låg efter en utlöst Epirbsändare. Man undrar var den var egentligen.
Dessa elektroniska sändare skall ses som ett komplement och ersätter inget av utrustningen enligt ovan.

Radarreflektor dröjde det ända till Falmouth innan vi monterade upp. Mest för det egna självförtroendet innan vi gick ut i den starkt trafikerade Engelska kanalen. Tveksamt om det är så bra med en passiv reflektor. Bäst är troligen en radar och god uppsikt.

Däckslinor som gick från för till akter hade vi gjort av nylonband i stället för linor som rullar under fötterna och kan vara olycksrisk när man trampar på dem. Besättningen var alltid kopplad under natten eller vid ensamvakt. Detta är ett måste om frivakten skall kunna få lite ro.

Kraftiga livselar som är lätta att hantera är att föredra framför billigt skräp som finns på marknaden. Då drar man sig inte för att ta på den, även under kortare turer upp på däck. Vi behövde gå upp på akterdäck varje gång vindrodret behövde justeras och det blev några gånger.

Flytväst måste vi erkänna som näst intill överflödigt på en sådan resa. Bäst är en livsele kombinerad med uppblåsbar flytväst för då är du helgarderad om du drullar i och har slarvat med livlinan.

Grabbräcken och båge över sprayhooden hade vi monterat för ganska länge sedan. Mycke bra att grabba tag i när man skall upp på däck. Vi hade även en båge över akterdäck där vi hade plats för solpanel, antenner och ankarljus. Det var betydligt bättre som stöd än akterstaget och gav plats för snurran och en förvaringskorg för bananer.

För att undvika brännskador fixade hustrun med ett förkläde att användas vid köksarbete, som gick ända ner till vristerna och avslutades med en uppsamlingsficka. Vid matlagning när sjön går grov är det stor risk för brännskador som kan få svåra konsekvenser om du är långt från professionell vård. Risken blir inte mindre om du är lättklädd och utan skor.
Här är en tryckkokare betydligt säkrare än andra kokkärl, eftersom de inte kan skvätta över vid plötsliga rörelser.

Navigationshjälpmedel

Numer har alla båtar minst en GPS-navigator ombord. Med denna, sjökortskopior, sunt förnuft och bra pilotböcker klarar man navigeringen för det mesta.
GPS-navigatorn är nu så säker den kan bli, tekniskt sett. Det lär ändå dröja innan man krossar Atlanten med bara den som säkerhet. Vad som kan hända vet jag inte men som säkerhet får sextanten och läroboken följa med ännu en tid. Fabrikat och utförande har nog ingen betydelse, se bara till att du har en bra och ostörd antenn. Annars kan det gå som för oss en bit ut på atlanten, navigatorn slocknade flera gånger. Detta fel kom aldrig tillbaka sedan den rätta antennen installerats.
Sjökort är en stor kostnad men går det alldeles utmärkt att spara pengar, stora pengar, genom att låna kort och göra kopior i svart/vitt. Ett bra tips är att färga in landkonturer så de skiljer sig från vattnet där du är. Vid snabba lägen kan det ta lite tid för ögat att finna den linje som markerar kusten.
Det har inte så stor betydelse om sjökorten är några år. Svårigheterna dyker upp om fyrkaraktärer ändras eller hamnanläggningar byggs ut. Ett annat problem är hur sjökortens kartdatum stämmer med GPS-navigatorn. Här får man se upp och inte navigera för snävt.
Det är bättre att lägga pengarna på bra och aktuella pilotböcker. Vi kan rekommendera följande som vi använde flitigt:
The Atlantic Crossing Guide RCC Pilotage Foundation
Crusing Association Handbook (Europa) Cruising Association
World Crusing Routes Jimmy Cornell
Atlantic Spain and Portugal RCC Pilotage Foundation
Atlantic Islands RCC Pilotage Foundation
Crusing Guide to the Windward Islands Chris Doyle
Crusing Guide to the Leeward Islands Chris Doyle
Crusing Guide ta Trinidad & Tobago Chris Doyle
Crusing Guide to Venezuela and Bonaire Chris Doyle

Dessutom hade vi mycke glädje av dessa Guideböcker:
Crusing in Tropical Vaters and Coral Alan Lucas (praktiska tips)
Estern Caribbean Lonly Planet (turism)
The nature of the Islands Virginia Barlow (vad händer i naturen)
Fishes of the Caribbean Reefs Ian F Took (vad finns i vattnet)
Trinidad & Tobago Recipies Naparima Girls High Scool
(Caribbian Cooking, mycke trevligt)
Samt en packe reseguider för olika länder och platser.
Ett bra råd är att köpa pilotböckerna i England där de är betydligt billigare och du får den senaste utgåvan. De ges ut var 3:e år och kan då ha ganska stora förändringar.

Vindroder är ett måste. Autopilot i all ära men det finns för mycke som kan gå sönder, och de gör det, förr eller senare.
Vårt Sailomat 536, fungerade till 100% och vi frågade oss många gånger hur det hade gått utan det. Lite irriterande var det att vi måste gå upp på akterdäck varje gång kursen behövde justeras. Vi såg det mest som en säkerhetsrisk vid tufft väder att stå där bak i väntan på resultatet av gjorda ändringar.
Vi hade även en äldre Autohelm 3000 som användes vid motorgång och den fungerade utan anmärkning.
Totalt hade vi ca 2.600 timmar på väg. Gissningsvis styrde vi själva 10% av tiden. Återstår ca 2.300 timmar då vi kunde ägna oss åt trevligare sysselsättning än att sitta bakom ratten.

VHF-radio är ett måste. Utan den är du isolerad från din omgivning. Det är ok med en enkel apparat bara den är riktigt installerad. Lägg pengarna på antenn, (i masttoppen) och kabel av hög kvalitet med lödda anslutningar över däck. Jag var själv fundersam om antennen skulle sitta på masten eftersom det är vid ett masthaveri som radion verkligen behövs. Detta löstes med en reservantenn som kan hissas var som helst. Och tänk så mycke glädje vi haft av en radio med bra räckvidd.

Navtex är en mottagare som tar emot väder-, varnings-, navigations- och nödmeddelanden mm. Den fungerar upp till 300 nm ut från kusten, oftast mer. Den tog sporadiskt emot meddelanden även ute på atlanten.
Den skall varna för svåra väder och andra störningar som flytande föremål i vattnet, flott- och skjutövningar, släckta eller flyttade fyrar och annat otyg.
Nackdelen är att det är svårt att selektera de områden man är intresserad av, annars blir det mycke läsa eftersom rapporterna uppdateras flera gånger per dygn.

Väderrapporter kan man ta in på en enkel sk världsradio bl a från BBC som är det bästa och tillförlitligt. Det är bra om man kan spela in rapporten eftersom de sänds ibland på svåra tider och har ett högt tempo.
Du kan också ta ner väderfax med radion och via ett modem få upp det på din dataskärm. Vi hade allt klart för att kunna ta emot detta när vår dator uppgav sin sista suck.
Annars är vädret, som i england, ett kärt samtalsämne bland seglare så är man med i snacket så kan man få en ganska klar bild över rådande situation på den plats du är.

Man oroar sig i onödan för tidvattennavigering. Det var inga större problem att få det att verka till vår egen fördel. Det finns på de flesta platser i England lokala tabeller till en liten kostnad eller gratis. Har man väl kommit in i systemet lär man sig snart hur det fungerar. Avgångstiderna kan ibland bli lite udda om man skall utnyttja medströmmen, och de lokala seglarna delar gärna med sig av sina erfarenheter.

Radar hade många gånger en hög prioritet på inköpslistan, men vi klarade oss utan detta hjälpmedel. Nästa resa skall den vara med, främst av säkerhetsskäl. Under gång i dimma är det en trygghet att kunna se andra fartyg och kustlinjer.
Energidryck är bra som dricka när du gör långa överseglingar, särskilt om du mår lite dåligt. Det första som händer vid en begynnande sjösjuka är, åtminstone för mig, är att blåsan känns alldeles för trång och du gör av med mycke vätska den vägen. Rådet är att dricka mycke vatten, eller ännu bättre någon form av energidryck. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Vi hade även laddat vår nödburk med ett par påsar energidryck.

Komfort och allmän trivsel

Se till att värmaren fungerar. Känns fånigt att provköra den i Caribien men det behövs om du inte skall frysa när du närmar dig Norden. Du kan inte föreställa dig hur svinkallt och fuktigt det kan kännas när man närmar sig England. Vi firade midsommar i Falmouth och det första jag jagade reda på var en elektrisk kupefläkt så vi fick varmt ombord.

Böcker är på gränsen till hårdvaluta bland långseglarna. Allt går att läsa, eller byta till det man vill läsa, och det finns gott om tid till detta.
Vi hade en packe talböcker med oss. Helt suveränt på nattseglingar då du kan låta dig fångas helt av uppläsaren där du sitter under stjärnhimlen i t-tröja och barfota.

Solen är ju den egentliga orsaken till att man väljer ett resmål som detta. Men ibland kan det bli för mycket av det goda. Sololja med hög kofficient bör finnas i båten. Störst fara är det för ovansidan av fötterna, öron och axlar och annat som sticker ut. Kroppen vänjer sig vid både värme och sol men man bör vara försiktig i solen.
Varmt som tusan inne i båten, hett som en bakugn inne på land och för tillfället vindstilla, ganska sällsynt men tänkbart. Drabbas du av vätskebrist kan det bli ganska allvarliga följder. Du lär dig snart symtomen och hur du undviker faran. Ont i huvudet eller lite yrsel, utan någon naturlig förklaring som sviter efter en fest, är det ett tecken på att du behöver ett vattenintag, stort vattenintag på någon liter. En bra vana är att dricka ordentligt med vatten innan du kojar, alltid. Då undviker du huvudvärk på morgonen.

Ett bra solskydd är ett måste i dessa trakter. Det skall täcka minst hela sittbrunnen, helst hela båten, och vara så kraftigt konstruerat att det klarar en styv kuling när du ligger för ankar. Det är bra om det klarar en störtskur och även kan fungera som vattensamlare.
Vi hade två soltält, ett stort för hamnbruk och ett mindre som vi kunde ha uppe när vi seglade (med storen utsläppt). Det är bra tillskott på vatten som kommer uppifrån. Vi samlade så vi hade duschvatten som vi värmde i våra duschpåsar för även om det är varmt är det skönt med en varm dusch ibland.
Som min vän Bengt skrev, soltältet är det första som åker upp, först därefter åker den kalla ölen ner.

Vår vän Arne Gribing fick extra poäng när han vid sitt besök hade med sig två fläktar. Det blir varmt inomhus. Man är bara där dagtid när man är absolut tvungen. En fläkt kan göra underverk. På vår båt har vi en akterkabin med bara luckan som ventilation. Det blev mindre gnäll från Linnea sedan vi installerade en fläkt även där. Främre salongen klarade sig oftast bra då vår förbackslucka öppnas framåt. Vi hade även två doradeventiler som var till god hjälp under hårt väder under segel.
Vi hade även en vindsäck som fångade upp vind och tryckte ner luft genom förbacksluckan även när det var nästan vindstilla. I säcken var ett myggnät isytt och det fungerade även som nät när säcken var nertagen.

Jolle, eller dinge som det heter väst om Sverige, är bland det viktigaste man har ombord. Utan en bra sådan är du helt ställd när du ligger för ankar och det gör du absolut största delen av tiden. Det är både en bekvämlighets- och kostnadsfråga. Vi hade en Zodiac, 2,7 meter och en 4-hästars motor. Det var lagom kombination med tanke på hantering av ekipaget. Dingen och motor skall inte se för bra ut om du vill undvika ”lån” eller stöld. Vi märkte både motor och båt med Cayenne och andra kreativa märken för att göra den mindre attraktiv. Trots denna försiktighetsåtgärd finns det tillfällen då det är bäst att hissa upp dingen på båten.
Jag kan inte rekommendera Zodiac då den läckte luft och vatten mest hela tiden. Sista veckorna började dingen bli kletig och det visade sig att materialet inte tålde solen!!!. Zodiac har ett utbytessystem för klibbiga dingar men det är en klen tröst för den som inte har lust att lägga 8 000:- i utbyte. Vill du vara säker, köp något som tål solen och skaffa ett solskydd.

Vattenfrågan är mycket viktig och samtidigt besvärlig att hantera. Vattnet du får tag på är av skiftande kvalitet och pris, upp över en krona litern. Då kan man få, som den norska vänbåten Storefri, små simmande larver i dricksvattnet som bonus.
Vi hade en Watermaker med en kapacitet på 5 liter/timmen. Det kostade ca en Ah/liter vatten vilket inte märktes på batterierna. Vi gjorde vatten när det passade och den skötte sig själv när den startats upp.
Det finns apparater med större kapacitet som är ännu effektivare. Fördelen är att du kan göra vatten när du ändå kör motor och få ihop 30 – 40 liter på en timma. Du får då räkna med upp mot 50 000:- för en sådan apparat så här ligger literpriset på Bequia i lä.
Det går också att göra regnvatteninsamlingen effektivare. Träffade på en båt på Grenada som hade större delen av båten täckt med solskydd/vattensamlare med slangar till olika dunkar.
Det finns en rad olika preparat som används för att desinficera och konservera rent vatten. Vi använde ett preparat, Micropur MP10.000, 100 gram. För att bevara tankvatten åtgår endast 1 gram till 100 liter vatten.

Avfallshantering var inget större problem. Vi skötte det ungefär som hemma med soppåsar som lämnades på land. Under överseglingar sparade vi plast och annat flytande, icke organiskt avfall som vanligt. Det blev inte mer än två kassar på 19 dagar, och de var lätta.
Avfall som inte påverkar miljön, det som sjönk och organiskt material sänktes i sjön.

Båtstorleken bestäms för det mesta av plånboken och hur många fot du kan hantera. Ju tyngre båten är, ju stadigare rörelser får den. Vi upplevde ingen som hade för stor båt, heller ingen som klagade på för liten. Våra 33 fot var bra och hanterlig för oss tre vuxna. Ända problemet var nog avsaknad av mer stuvningsutrymme och att båten med tiden blev nedlastad av alla fynd som skulle med hem.

Båtens inredning tar otroligt mycke stryk. Beräkna att en segling på ett år motsvarar 8 –10 års normalanvändning. Det är bra om man kan skydda klädseln med ett skyddande bomullstyg som är lätt att ta bort och vaska upp om det behövs. Det är ju faktiskt så att det ställs högre krav på inredningens fräschör när du är hemma och semesterseglar än när du lever en längre tid i båten.

Elsystem

Den största felkällan i elsystemet orsakas av korrosion eller oxidation i elektriska kopplingar och medföljande okontakt vilket i sin tur leder till spänningsfall och annat elände. Smörj in alla kopplingar med rikligt med vattenfri vaselin. Vi använde ett fett Molycote ”kranfett” som visade sig fungera. Detta kan även förhindra att kablar korroderar inne i höljet. Använd kablar av god kvalitet när du gör nyinstallationer, framför allt utomhus.
Våra sidolanternorna är idiotiskt placerade på pulpit och pajade totalt två gånger, trots god omvårdnad. Lanternor skall sitta en bit upp på masten, fritt från överbrytande sjöar. En topplanterna ”trikolor” är att föredra. Dels sparas energi och dels syns den längre och bättre i sjögång. Sätt i den starkaste lampan du hittar så syns du bättre. I toppen skall även finnas en lampa för Vindexen. Ankarlanternan skall sitta över sittbrunnen, inte i masttoppen som de flesta andra. Du syns tydligare av dem som åker omkring i ankarviken och så har du sittbrunnen upplyst vilket är mycke trevligt när du själv kommer ombord. Möjligen kan det hålla ovälkomna gäster på avstånd om båten är upplyst.

Se till att batterierna får arbeta, det mår de bara bra av. För att förhindra att de plågas i onödan kan du installera en elmätare typ Battman, som visat sig vara otroligt nyttig och pålitlig. Du vet alltid konditionen på dina batterier och vet när det är dags att ladda.
Just elförsörjningen kan vara ett ständigt bekymmer om det inte sköts rätt. Vi hade tre 75 Ah batterier som förbrukning och ett för motorstart. Det sistnämnda drev även pentrypump eftersom den kan störa instrumenten. Båda kretsarna kan kopplas ihop. Det ”obligatoriska” skiljerelät, som fördelar laddning mellan kretsarna, är borttaget då det visade sig vara en onödig strömtjyv. Det är tillräckligt att ladda startbatteriet efter 25 motorstarter.
Laddningen sköts av två fasta 51 W solseller och en 55 A generator med TWC. Detta var fullt tillräckligt till kylskåp, watermaker, omvandlare till 220 V för dator och batteriladdare samt lyse, inklusive ankarlanterna. Där nere laddar cellerna intensivt under ca 8 timmar, medan det är mörkt ca12 tim. Var medveten om att solcellerna är känsliga för störningar. Det behövs inte mycke skugga för att de skall tappa en stor del av effekten. Vi hade en på akterbågen och den var för det mesta i solen.

Ekonomi

Det är nödvändigt med en bra bankkontakt här hemma som är väl inarbetad innan du reser. Helst någon du känner privat så hon/han känner din röst och kan serva dig på telefon. Vår kontakt för lån- och servicekonto hade vår mailadress och vi hennes. Med ett särskilt kodord var hon säker på att det var vi som ex. beordrade en transaktion.
Det finns banker som har kontantkort utan uttagsavgift även i utlandet. Vi rörde oss med 14 olika valutor och räknar med att vi undvikit en utgift på ca 2 500 kronor genom att slippa detta.
Prata med din bank eller öppna ett konto på Skandiabanken med ett VISA-kort så har du pengar utan bekymmer. (I dag, 2006, är det endast ICA-bank som kan erbjuda denna tjänst). Det var endast på Cap Verdeöarna vi fick ta ut pengar på bank till ganska hög kostnad. Våra dollar växlades däremot in utan kostnad. En reserv på några hundra i stora valörer är bra att ha undangömda för sådana tillfällen.
Vi hade ingen säkerhetsbox. Många gånger tyckte vi att det hade varit skönt att kunna låsa in pass, pengar, GPS och annat när vi lämnade båten.

Kostnadsläget ute i världen håller på att likriktas. Det är nästan lika kostnader överallt.
Rådet som alla seglare fick förr, att vänta med att utrusta båten i England kan bli ett dyrt råd. Nu, år 2000, ligger pundet i topp så i Falmouth där vi tänkt köpa radar inför gatloppet genom kanalen var det både omöjligt att köpa en och svindyrt i svenska kronor. Vårt medlemskap i EU har ju också tagit bort den förmånliga momsåterbetalningen.
Sydeuropa inkl Cap Verde är något billigare på vissa varor, bl a mat.
Barbados och framför allt Grenadinerna är svindyrt. Trinidad,
Tobago har ett behagligt kostnadsläge medan det uppe i norra delen av Caribien har samma läge som Sverige. Ju mer civiliserat med ordning och reda, ju dyrare blir det. Gemensamt för alla platser utanför Sverige, de har billigare sprit men ofta sämre vinutbud.

Generellt sett hade vi de högsta månadskostnaderna under vår vistelse i Europa beroende på kostnadsläget och hamnavgifter. På andra sidan var enda alternativet att ligga för ankare och kvar blev då bara mat, nöjen och underhåll.

Båt, skrov och rigg

En bra bottenfärg förenklar livet för en långfärdsseglare. Tyvärr är det svårt att få tag i bra, läs giftig, färg hemma. Gör ändå ett försök, det kan lyckas och du har ett stort bekymmer mindre. Marinorna på Chagaramas, Trinidad, har ofta ett paketpris med torrsättning och fem dagar på land till ett överkomligt pris. De dagarna kan du roa dig med något mycket trevligare än att måla botten i 30 graders värme. Ett bra råd är att måla upp bottenfärgen en bit extra, ca 5-10 cm, så inte snobbranden blir hemvist för de pigga växter som finns här. Under överseglingen till Barbados växte 15 cm långa långhalsar långt upp på fribord akter ut eftersom båten sätter sig på häcken under segling.

Ankare är bland det viktigaste du har och dessutom ett stort och kärt samtalsämne. Vi hade ett 20 kg Bruce med kätting som huvudankare. Kanske i största laget men tryggt att veta att ”tar inte detta då tar inget”. Efter 30 m 8 mm kätting hade vi 50 m 18 mm lina och det var hanterbart. Om vi låg på mindre djup med bara kätting ute, hakade vi fast en lina sista biten till båten som var mer elastisk och inte överförde oljud från kättingen.
I aktern hade vi ett 10 kg Bruce som användes när vindriktningen på båten kontra dyningen inte stämde vilket hände då och då, med en besvärande pendling som följd. Det är bra om man markerar det aktre ankaret med en boj om det är trångt i bukten.
Dessutom hade vi ett stockankare ca 15 kg som reserv. Detta tog bra när botten var hård eller gräsbevuxen. På Beque köpte vi ett ”sandankare” typ Fortress som vi drog med runt Caribien innan jag sålde det, fortfarande som virgin.

Rostfritt stål, även syrafast, är inte rostfritt i detta tuffa klimat. De flesta beslag och annat av stål visar förr eller senare tecken på korrosion. Det finns ett otal medel att ”tvätta” bort rosten med. Oftast ingår syra som betar bort rostfärgen. Det visar sig att rostfärgen kan komma tillbaka fortare efter en sådan behandling. Var försiktig med undermedel och om du använder det, spola rikligt med vatten och lägg på ett lager vax när det torkat. I annat fall fungerar Autosol och vax utmärkt, men det är lite jobbigare.
Det är en ständig kamp mot korrosion och de största bovarna är spaltkorrosion och korrosion mellan olika material. Skruvar du i en rostfri skruv i aluminium har du skapat ett litet elektriskt batteri med saltvatten som elektrolyt. Detta kommer att ge dig bekymmer efter en tid. Aluminium ligger lägre i skalan och kommer på sikt att pulvriseras runt skruven. Du kan undvika sådan korrosion genom att isolera mellan skruv och gods med fett eller, ännu bättre, teflonfett.
Spaltkorrosion får du när ex. två plåtar ligger mot varandra. Ett fenomen som ofta blir vid svetsfogar som inte är heltäckande eller vid skruvförband, mellan plåt och skruvskalle.

Vi hade inga fasta steg i masten. Bra att ha eftersom du gärna vill inspektera riggen ofta. Man får oftast ett ryck när grannbåten visar hur många stag som gett sig under senaste seglingen.
Det finns mer än riggen som är intressant att nå och det är klart bekvämare att gå upp än bli hissad när det är dags att byta lampor etc.
Ett tips om du har fasta steg är att dra en tråd i yttre delen hela vägen. Detta motverkar att stegen fångar upp lösa fall och segel.

Stående rigg tycker man inte skall vara till större besvär om den är ganska ny. Faktum är att detta var ett av de vanligaste felen på båtarna. I vår närhet hade vi flera båtar med brustna kardeler, mest bakre undervant på mastheadriggar, som gav sig vid terminalen. Det verkar som pressningen påbörjar en ”knipsning” av wiren som sedan fullbordas då riggen får pumpa med revad stor några dygn. Vi trodde att vi klarat oss utan problem men vid genomgång av riggen efter hemkomsten upptäcktes att även Cayenne hade en kadel som släppt i ett bakre undervant.
Om man skall ha toggles eller inte i en stum rigg kan diskuteras och får avgöras från fall till fall. Lyssna på din riggare vad han tycker. Kanske det är bättre att satsa på en knippa förlängda och monterbara terminaler så du kan göra nödiga reparationer om så behövs. StaLock har en färdig reservsats, svindyr men bra att ha.

Ha extra offeranoder med hemifrån som du vet passar, om du skall byta utan större bekymmer. Du får vara beredd att göra bytet med båten i vattnet och med snorkel och goda lungor som hjälp.

Vindroder är ett ovärderligt hjälpmedel vid längre seglingar. Utan det återstår bara elektriska styrautomater av olika slag och kvalitet. Här får man gå upp högt i pris och välja ett betydligt kraftfullare än vad som rekommenderas. Det ligger många automater på botten som förbannade seglare kastat i.
Något alternativ finns inte. Det går åt en stor och mycket stark och villig besättning för att driva en båt i flera veckor med handstyrning.

Seglen bör inte vara allt för extrema i utformning eller material. Vanlig dacron är slitstarkt och tål mycke stryk. Reservsegel är skrymmande men bör få sin plats för att ta till när det behövs. Vi noterade aldrig någon ”billig” segelmakare som kunde vara värt besväret att klä om båten. På Cayenne hade vi stor och genua på rulle, samt en stormfock litsad på ett inre förstag, färdigt att hissas. Vi seglade ner till Karibien på gamla segel och bytte till fräscha inför hemresan där vi kunde förvänta oss mer motig vind.