Nöd- och säkerhetsutrustning
Nödutrustning är ju inget särskilt kul att tänka på, men tyvärr nödvändigt. Om inte annat för att man skall känna sig lugn i vetskap att man gjort allt man kan för att lindra en ev nödsituation.
Det värsta som kan hända är ju att man av någon anledning måste lämna båten. Därför skall man sätta sig in i den situationen och förbereda en handlingsplan för denna händelse.
Det kan finnas många olika anledningar varför man måste lämna båten och de har säkert det gemensamt, att vid tillfället råder kaos. Även om det är katastrof så har du oftast ganska bra med tid, bara du vet vad du skall göra.
Förutom en bra livflotte behövs proviant och vatten samt navigations- och kommunikationsmedel. En uppblåsbar dinge kan vara ett bra komplement, finns den på däck, kasta i den och förbind med flotten. Packad fungerar den som drivankare, uppblåst ett bra komplement till flotten. Glöm inte pumpen.
I flotten fanns nödraketer av olika slag (som vi aldrig sett).
Dessutom hade vi en stor (offshoresats) med nödraketer och vattenpolvor som var hopbundna och färdiga att hiva i samt en nödburk.
Med bra flotte menas en tillräckligt stor, (6 man) och att den har dubbelbotten som isolerar mot vattnet, är säkrare mot läckage och samtidigt ger stadga och bekvämlighet.
Erfarenheter visar att man aldrig kan få med nog med utrustning i flotten, även om det är genomblött kan det komma till nytta. Detta gäller främst mat i alla former, varma kläder, vatten, sängkläder od.
Cayennes nödburk innehöll följande.
· Frystorkad mat
· Stor plastsäck
· Plastkassar
· Energidryck
· Godis
· Kniv, (multiverktyg)
· Fiskedon, krafriga grejer med wiretafs och olika drag samt huggkrok
· Spegel för signalering
· Ficklampa med blixtljus, + batterier
· GPS-navigator
· Handburen VHF + extra batterier
· Kompass och klocka
· Batterier
· Snöre
· Sytillbehör
· Sjukvårdsartiklar som:
Antiseptisk salva för mindre skråmor och saltvattensår eftersom man kommer att vara indränkt med vatten under hela vistelsen i flotten
Plåster
Värmefilt
Första förband
Stödförband
Sjösjukepiller
Starka värktabletter
Satur
Med på listan fanns även skrymmande prylar som mistlur, harpungevär, kikare, tamp, hink, cellplast, handduk, mm mm. Om möjligt även snurra och bensin.
Vår watermaker (inklusive mekanisk pumpstång) var förberedd att ta med i livflotten.
Framtida önskemål som kommit fram under hand bl.a gm Bill Cooper
Första panikväskan:
Glas eller muggar
Extra nödbloss och facklor
200 multivitamintabletter
Ett halvt kilo sötsaker
En flaska antiseptisk lösning
En tub antibiotisk salva
100 tetracyklintabletter
Solskyddssalva
Tvättsvamp
Två små handdukar
Två rymdfiltar
Harpungevär eller spjut (ev enbart spets)
Sjökort i miniformat (Inplastade)
En soldriven destillationsapparat, (se watermaker)
Andra panikväskan:
Uppblåsbara kuddar
Vanliga filtar
Ylletröjor
Tre kvadratmeter segelduk, eller ännu bättre, en lättviktspresenning
Ljus, tändstickor i tät burk
En liten tratt
Mer godis
Mer vatten
Konservburkar och öppnare
Solglasögon
En hink
Erfarenheter från Steven Callahan som klarade 76 dygn på flotten i Atlanten (bokens titel, Överleva)
Steven var soloseglare mot Caribien och blev sänkt några dagar ut från Canarieöarna. Turligt nog var han ovanligt väl förberedd för situationen. Detta bidrog till att han klarade 76 dygn och överlevde.
I flottens utrustningssäck fanns:
Tre liter vatten i plastburkar, bra att ha senare
Två korta paddlar (delbara)
Två fallskärmsljus, tre rödljus, tre facklor med orangefärjat ljus
Två svampar
Två destillationsapparater som drivs av solvärmen (kan ev hittas på surpluslager i USA)
Konservöppnare, medicinkopp och sjösjukepiller
En förbandslåda som måste hållas torr
Ett hopvikbart handfat
En 30 meters kastlina av polypropen
Vattentätt var packat nödsjökort, kompass, transportör, penna, papper, och radergummi och naturligtvis klocka
Reparationssats för flotten, lim, gummilappar och koniska pluggar för mindre hål
Fiskeredskap bestående av 15 m lina och krok av medelstorlek
I en extra nödsäck fanns packat:
En plastlåda med pennor, små block med papper, plastspeglar, gradskiva, slidkniv, rostfria köksredskap, segelgarn, krokar, grov fisklina, 1 mm wire som tafs, 4,5 mm lina, två kemiska facklor, boken Sea Survival av Dougal Robertson. Krav på torr packning.
Rymdfilt med aluminiumfolie.
Plastpåsar
Ytterligare en soldriven destillationsapparat, (se watermaker med mekanisk pumpstång)
Några pluggar av trä mod större för lagning av hål i flotten
Ännu en 30 meters kastlina
Diverse schacklar och prylar av rostfritt stål
En uppsättning linor, 30 meter 3 mm, 30 meter 6,5 mm, plus den 9 mm linan som hör till livbojen som kan användas som drivankare
Nödsändare, IPIRB, (som bör förvaras på annat ställe för att säkert komma med när man lämnar fartyget
En pistol med tolv röda fallskärmsljus, tre röda facklor, två orangefärgade rökfacklor, tre röda handbloss, och ett vitt handbloss
En liter vatten i plastburk
3 mm plywoodskiva att användas som skärbräda vid tillredning av fisk
En påse mat: russin, corned biff, frystorkad mat
Ett kort harpungevär med gummicord
En blinkande ficklampa med extra batterier
Utöver detta lyckades Steven bärga ett styck av ett cellplastunderlägg och ett kvarts kilo kål, ett stycke av storseglet, livbojen med Danboy, en sovsäck och en slidkniv (måste vara skyddad för att inte skada flotten eller sig själv vilket kan få förödande konsekvenser)
Vi hade ingen IPIRB som kan vara en bra livförsäkring om katastrofen är ett faktum. Den sänder till passerande satelliter båtnamn och position samt vad som hänt. Den skall man se till att få med i livflotten.
Det finns enklare typ av nödsändare som sänder på flygets nödfrekvens 121,5 Mhz som alla flygplan har ständig lyssning på. Detta är lika osäkert som att lita på att handelsfartyg har ”ständig utkik” vare sig visuellt eller radar.
Sedan är det bara att vänta och se om det är någon räddning på gång.
När vi låg på Tobago letade man i viken där vi låg efter en utlöst Epirbsändare. Man undrar var den var egentligen.
Dessa elektroniska sändare skall ses som ett komplement och ersätter inget av utrustningen enligt ovan.
Radarreflektor dröjde det ända till Falmouth innan vi monterade upp. Mest för det egna självförtroendet innan vi gick ut i den starkt trafikerade Engelska kanalen. Tveksamt om det är så bra med en passiv reflektor. Bäst är troligen en radar och god uppsikt.
Däckslinor som gick från för till akter hade vi gjort av nylonband i stället för linor som rullar under fötterna och kan vara olycksrisk när man trampar på dem. Besättningen var alltid kopplad under natten eller vid ensamvakt. Detta är ett måste om frivakten skall kunna få lite ro.
Kraftiga livselar som är lätta att hantera är att föredra framför billigt skräp som finns på marknaden. Då drar man sig inte för att ta på den, även under kortare turer upp på däck. Vi behövde gå upp på akterdäck varje gång vindrodret behövde justeras och det blev några gånger.
Flytväst måste vi erkänna som näst intill överflödigt på en sådan resa. Bäst är en livsele kombinerad med uppblåsbar flytväst för då är du helgarderad om du drullar i och har slarvat med livlinan.
Grabbräcken och båge över sprayhooden hade vi monterat för ganska länge sedan. Mycke bra att grabba tag i när man skall upp på däck. Vi hade även en båge över akterdäck där vi hade plats för solpanel, antenner och ankarljus. Det var betydligt bättre som stöd än akterstaget och gav plats för snurran och en förvaringskorg för bananer.
För att undvika brännskador fixade hustrun med ett förkläde att användas vid köksarbete, som gick ända ner till vristerna och avslutades med en uppsamlingsficka. Vid matlagning när sjön går grov är det stor risk för brännskador som kan få svåra konsekvenser om du är långt från professionell vård. Risken blir inte mindre om du är lättklädd och utan skor.
Här är en tryckkokare betydligt säkrare än andra kokkärl, eftersom de inte kan skvätta över vid plötsliga rörelser.
Det värsta som kan hända är ju att man av någon anledning måste lämna båten. Därför skall man sätta sig in i den situationen och förbereda en handlingsplan för denna händelse.
Det kan finnas många olika anledningar varför man måste lämna båten och de har säkert det gemensamt, att vid tillfället råder kaos. Även om det är katastrof så har du oftast ganska bra med tid, bara du vet vad du skall göra.
Förutom en bra livflotte behövs proviant och vatten samt navigations- och kommunikationsmedel. En uppblåsbar dinge kan vara ett bra komplement, finns den på däck, kasta i den och förbind med flotten. Packad fungerar den som drivankare, uppblåst ett bra komplement till flotten. Glöm inte pumpen.
I flotten fanns nödraketer av olika slag (som vi aldrig sett).
Dessutom hade vi en stor (offshoresats) med nödraketer och vattenpolvor som var hopbundna och färdiga att hiva i samt en nödburk.
Med bra flotte menas en tillräckligt stor, (6 man) och att den har dubbelbotten som isolerar mot vattnet, är säkrare mot läckage och samtidigt ger stadga och bekvämlighet.
Erfarenheter visar att man aldrig kan få med nog med utrustning i flotten, även om det är genomblött kan det komma till nytta. Detta gäller främst mat i alla former, varma kläder, vatten, sängkläder od.
Cayennes nödburk innehöll följande.
· Frystorkad mat
· Stor plastsäck
· Plastkassar
· Energidryck
· Godis
· Kniv, (multiverktyg)
· Fiskedon, krafriga grejer med wiretafs och olika drag samt huggkrok
· Spegel för signalering
· Ficklampa med blixtljus, + batterier
· GPS-navigator
· Handburen VHF + extra batterier
· Kompass och klocka
· Batterier
· Snöre
· Sytillbehör
· Sjukvårdsartiklar som:
Antiseptisk salva för mindre skråmor och saltvattensår eftersom man kommer att vara indränkt med vatten under hela vistelsen i flotten
Plåster
Värmefilt
Första förband
Stödförband
Sjösjukepiller
Starka värktabletter
Satur
Med på listan fanns även skrymmande prylar som mistlur, harpungevär, kikare, tamp, hink, cellplast, handduk, mm mm. Om möjligt även snurra och bensin.
Vår watermaker (inklusive mekanisk pumpstång) var förberedd att ta med i livflotten.
Framtida önskemål som kommit fram under hand bl.a gm Bill Cooper
Första panikväskan:
Glas eller muggar
Extra nödbloss och facklor
200 multivitamintabletter
Ett halvt kilo sötsaker
En flaska antiseptisk lösning
En tub antibiotisk salva
100 tetracyklintabletter
Solskyddssalva
Tvättsvamp
Två små handdukar
Två rymdfiltar
Harpungevär eller spjut (ev enbart spets)
Sjökort i miniformat (Inplastade)
En soldriven destillationsapparat, (se watermaker)
Andra panikväskan:
Uppblåsbara kuddar
Vanliga filtar
Ylletröjor
Tre kvadratmeter segelduk, eller ännu bättre, en lättviktspresenning
Ljus, tändstickor i tät burk
En liten tratt
Mer godis
Mer vatten
Konservburkar och öppnare
Solglasögon
En hink
Erfarenheter från Steven Callahan som klarade 76 dygn på flotten i Atlanten (bokens titel, Överleva)
Steven var soloseglare mot Caribien och blev sänkt några dagar ut från Canarieöarna. Turligt nog var han ovanligt väl förberedd för situationen. Detta bidrog till att han klarade 76 dygn och överlevde.
I flottens utrustningssäck fanns:
Tre liter vatten i plastburkar, bra att ha senare
Två korta paddlar (delbara)
Två fallskärmsljus, tre rödljus, tre facklor med orangefärjat ljus
Två svampar
Två destillationsapparater som drivs av solvärmen (kan ev hittas på surpluslager i USA)
Konservöppnare, medicinkopp och sjösjukepiller
En förbandslåda som måste hållas torr
Ett hopvikbart handfat
En 30 meters kastlina av polypropen
Vattentätt var packat nödsjökort, kompass, transportör, penna, papper, och radergummi och naturligtvis klocka
Reparationssats för flotten, lim, gummilappar och koniska pluggar för mindre hål
Fiskeredskap bestående av 15 m lina och krok av medelstorlek
I en extra nödsäck fanns packat:
En plastlåda med pennor, små block med papper, plastspeglar, gradskiva, slidkniv, rostfria köksredskap, segelgarn, krokar, grov fisklina, 1 mm wire som tafs, 4,5 mm lina, två kemiska facklor, boken Sea Survival av Dougal Robertson. Krav på torr packning.
Rymdfilt med aluminiumfolie.
Plastpåsar
Ytterligare en soldriven destillationsapparat, (se watermaker med mekanisk pumpstång)
Några pluggar av trä mod större för lagning av hål i flotten
Ännu en 30 meters kastlina
Diverse schacklar och prylar av rostfritt stål
En uppsättning linor, 30 meter 3 mm, 30 meter 6,5 mm, plus den 9 mm linan som hör till livbojen som kan användas som drivankare
Nödsändare, IPIRB, (som bör förvaras på annat ställe för att säkert komma med när man lämnar fartyget
En pistol med tolv röda fallskärmsljus, tre röda facklor, två orangefärgade rökfacklor, tre röda handbloss, och ett vitt handbloss
En liter vatten i plastburk
3 mm plywoodskiva att användas som skärbräda vid tillredning av fisk
En påse mat: russin, corned biff, frystorkad mat
Ett kort harpungevär med gummicord
En blinkande ficklampa med extra batterier
Utöver detta lyckades Steven bärga ett styck av ett cellplastunderlägg och ett kvarts kilo kål, ett stycke av storseglet, livbojen med Danboy, en sovsäck och en slidkniv (måste vara skyddad för att inte skada flotten eller sig själv vilket kan få förödande konsekvenser)
Vi hade ingen IPIRB som kan vara en bra livförsäkring om katastrofen är ett faktum. Den sänder till passerande satelliter båtnamn och position samt vad som hänt. Den skall man se till att få med i livflotten.
Det finns enklare typ av nödsändare som sänder på flygets nödfrekvens 121,5 Mhz som alla flygplan har ständig lyssning på. Detta är lika osäkert som att lita på att handelsfartyg har ”ständig utkik” vare sig visuellt eller radar.
Sedan är det bara att vänta och se om det är någon räddning på gång.
När vi låg på Tobago letade man i viken där vi låg efter en utlöst Epirbsändare. Man undrar var den var egentligen.
Dessa elektroniska sändare skall ses som ett komplement och ersätter inget av utrustningen enligt ovan.
Radarreflektor dröjde det ända till Falmouth innan vi monterade upp. Mest för det egna självförtroendet innan vi gick ut i den starkt trafikerade Engelska kanalen. Tveksamt om det är så bra med en passiv reflektor. Bäst är troligen en radar och god uppsikt.
Däckslinor som gick från för till akter hade vi gjort av nylonband i stället för linor som rullar under fötterna och kan vara olycksrisk när man trampar på dem. Besättningen var alltid kopplad under natten eller vid ensamvakt. Detta är ett måste om frivakten skall kunna få lite ro.
Kraftiga livselar som är lätta att hantera är att föredra framför billigt skräp som finns på marknaden. Då drar man sig inte för att ta på den, även under kortare turer upp på däck. Vi behövde gå upp på akterdäck varje gång vindrodret behövde justeras och det blev några gånger.
Flytväst måste vi erkänna som näst intill överflödigt på en sådan resa. Bäst är en livsele kombinerad med uppblåsbar flytväst för då är du helgarderad om du drullar i och har slarvat med livlinan.
Grabbräcken och båge över sprayhooden hade vi monterat för ganska länge sedan. Mycke bra att grabba tag i när man skall upp på däck. Vi hade även en båge över akterdäck där vi hade plats för solpanel, antenner och ankarljus. Det var betydligt bättre som stöd än akterstaget och gav plats för snurran och en förvaringskorg för bananer.
För att undvika brännskador fixade hustrun med ett förkläde att användas vid köksarbete, som gick ända ner till vristerna och avslutades med en uppsamlingsficka. Vid matlagning när sjön går grov är det stor risk för brännskador som kan få svåra konsekvenser om du är långt från professionell vård. Risken blir inte mindre om du är lättklädd och utan skor.
Här är en tryckkokare betydligt säkrare än andra kokkärl, eftersom de inte kan skvätta över vid plötsliga rörelser.
posted by Cayenne at 1:22 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home